Ja,  hade jag svaret på den frågan hade jag nog också ett Nobel-pris.

Låt oss ta bilden här som exempel.
Den har ingen vidare skärpa, ljuset är ojämt på hunden m.m och jag brukar trycka Delete utan pardon på sådana här bilder…. men här tvekade jag, lät den vara och gick vidare i gallringen. Kom tillbaka till den, kunde fortfarande inte se något tekniskt bra med bilden. Tvekade igen, lät den vara och gick vidare i gallringen…
Ja så där höll jag på, tekniskt sett ingenting att ”ödsla krut” på men något tilltalade mitt sinne och jag kunde se förbi oskärpa mm. Jag k ä n d e något i och med bilden. Kanske just för att den inte är super skarp utan lämnar till fantasin att känna mer än att se.

Därför satte jag mig ner och lät bilden få liv. För mig ger bilden en känsla av en sen sommarkväll, solens sista strålar värmer fortfarande lite men en svag kvällsbris för natten närmare. Gräset börjar bli daggvått och det finns många spännande dofter i luften denna sommarkväll, vilket man också kan se på hunden.

Ja nu förstår ni kanske varför jag hade svårt att radera bilden, den är fortfarande inget mästerverk.

Den är en känsla