Med ett slott större än Gunnebo och en skorsten högre än någon annan byggnad i stan, syntes Papyrus.
I över 100 år stod det där mitt i Mölndal, stort och tryggt och till synes orubbligt.
Men i slutet av 1980-talet försvann namnet, Papyrus fanns inte längre…
men vad är väl ett namn, för oss gamla Mölndalsbor var och förblev det ändå Papyrus.
Stora AB, Stora Enso, Klippan…. namnbytena kom tätare och tätare och vi som inte jobbade på bruket fick nästan läsa på Porten varje gång vi åkte förbi för att hålla oss uppdaterade på namnet. Ja, ja…. vad är väl ett namn

men så…

2005 tog namnbytena slut, det var faktiskt så att allt tog slut. Nu var det själen som försvann. Papyrus lades ner.
Hur gick det här till?!! var vi nog många som frågade oss.
Papyrus tömdes och fick sedan bara stå där.

Åtta år senare, 14 september 2013 öppnades Porten igen, denna gång för en familjedag med möjlighet för allmänheten att se sig omkring på området och i de övergivna lokalerna och vi var många som tog denna chans.

Sedan gick det drygt ett år och i januari 2015 började rivningen. Papyrus kropp skövlades.

Flera gånger sedan 2013 har jag tagit fram alla mina bilder som jag tog den där höstdagen, men jag har inte kunnat göra Papyrus rättvisa. Ibland är det så att jag inte lyckas få fram rätt känsla. Jag ville inte att det skulle kännas grått, rått och sorgligt. Med respekt för Papyrus, som så länge varit navet i vår stad, har jag väntat ut mig själv och nu äntligen har jag lyckats få fram ett material som inte bara visar det sorgliga utan även tar fram det vackra i det förgångna. Du hittar länken här nedanför.

 

Klicka här och scrolla sedan igenom bildberättelsen

gunillanoren.se_cirkel_web

Foton – Papyrus